och jag vet
att det är fånigt
att gråta
över pojkar
och brustna hjärtan

och jag vet att det är svårt
att vara nära
när jag är så här

och jag vet
att jag har sagt
att det inte längre ekar
men då och då
studsar det tillbaka
och det liksom slår omkull
mig
för jag står inte särskilt stadigt

och jag vet
att man inte ska gråta över pojkar
för de är oftast inte värda det
inte ens lite

men nu
när jag är så här
så blir allt jag vet tvärtom