jag önskar att hjärtan var rosa, och
att de på riktigt var formade
så som på bild, för
det är vackrare så
inte bara en klump, som slår (o)regelbundet
det är inte vackert alls, men
kärlek är fint, och
kärlek kommer (fördetmesta) från hjärtat (men hans hjärta sitter lite längre ner!)
vill säga, om vi har några hjärtan kvar, efter
alla pysselkvällar, i
brusta hjärtans ära med
tejp, limm och sytråd
för du vet, ingenting är för alltid
inte ens du
och den dagen han går, för
att aldrig komma igen
inte ens lite
finns det ingen tejp i världen, som
kan få den röda klumpen att-sitta-samman
eller ens slå
(o)regelbundet

jag tänkte
att du kanske borde veta
för du
blir så uppfylld, och
glömmer så lätt