jag slutade officiellt att tro på kärlek februari -06
och inofficiell började jag aldrig ens
för ingen är felfri
så därför sover vi bort våra dagar
i någon annans sängar
och hoppas på att alla våra problem har löst sig
fram mot kl 4
på eftermiddagen
då vi vill äta frukost
medan han där nere på gatan fortsätter att predika om de sjuka barnen i Afrika
vad fan ska vi göra åt saken ?
allt vi vill ha är en kopp kaffe
och undvika att få klamydia

och vi skålar våra samveten lite renare
på ständig strävan efter lycka
i nonchalansens ära
och undrar varför vi aldrig lär oss av våra misstag
för hur jävla svårt kan det vara
att säga de där orden
som denna någon vill höra
på rätt sätt?

vi lånar kreditkort som aldrig lämnas tillbaka
synd för den som lämnade sin plånbok på spårvagnen
och frågar oss själva om det egentligen är så himla märkvärdigt att tro på något
försöker lista ut hur alla plötsligt blev så konstnärliga
och grammatiskt inkorrekta
sen när blev det omodernt att bara vara?

livet passerar förbi
medan vi röker bort våra dagar på kaféer
och hånar den som inte är där
och sakta men säkert blir vi dem
som vi en gång
föraktat