|
|
ryggdjur
Att låta vara märklig, krum och ful. Låta vara sprucken och sträv. Surhål plöjs till ljud av dikt och lort. Ryggdjur. Du trampar dig hörd. Skygg och skymd. Att vakna upp ur. Här grävs det djupa mörkret. Här hittas kött och slamsor utan fästpunkter. Här är dagen skev. Grovt huggen. Ryggdjur, torv och trä. Doften av sött, nära på ljum genom natten. Att få låta vara gömd i en tyst tunga.
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 1604 gånger
och
applåderad av 32 personer
Utvald text
Publicerad 2010-03-14 19:02
|
|
|
Canton
Jag gillar verkligen det du skriver här. Särskilt rubriken som gör att jag stannar upp och stannar kvar. Det är inte bara rubriken och innehållet jag dras till men även sättet du väljer att presentera helheten på och att du låter bli radbyten med stora mellanrum.
2011-03-13
|
|
|
|
/Isabel
Tät och nära.
Att låta få vara..
Underbart fin!
2010-04-21
|
|
|
|
Rakel Lorner
Hej Anna!
Här hittas kött och slamsor utan fästpunkt. Jag blir tröstad. Jag söker ofta tröst i dikt. Eller jag söker kanske inte, men upptäcker ibland att jag blir tröstad. Det här är en sådan dikt.
Låta vara. Jag tror att det är där det ligger. Det återkommande låta vara. Början och slutet. Och det får vara fult och utan fäste, tyst och samtidigt mumlande och trampande. Ja, det är inte lätt att sätta ord på upplevelsen av den här texten. Men det känns ursprungligt och segt. Som en överlevnad och att det får vara gott så. Stort!
2010-03-29
|
|
|
|
ej medlem längre
Dikt som doftar urtid. bra skrivet.
2010-03-29
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
det är mellanordet "rad" som fattas, i förlängningen är det stommen, ryggraden som fattas, det som ger stadgan, skelettet vid vilket senor och muskler har sin förankring, enligt min läsning blir det själva texten, viljan till uttryck, som får fungera som en slags ersättning för allt som sitter löst, hänger och slänger, en verbal byggnadsställning som är en absolut förutsättning för existens över huvud taget
gott att läsa poesi när den känns som på riktigt
2010-03-26
|
|
|
|
Nina V A
jag vill skriva om denna
därför att den äger på ett skönoromärkligt sätt
och jag trycks ner i materia och ursprung redan vid tryckvågen
- din titel
man blickar än hit än dit och märkligheten krälar likt en parasit
igenom strukturer av bilder
jag gillar uppbyggnaden, radernas löpvidd och hur håligheterna liksom tillför ett mörker ikring läsupplevelsen
man rörs sig i öppet kött och det låter om rörelsen
doften snittad
och skevnaden
av att vara
någonting
krum och ful är också födelsen
varelsen som träder ur
likväl som skepnaden färdig för svepning
här finns lager
kotor
och vinklar
som skyggar, ryggar, plöjer
sörjan
och det eldningsbara
torv trä
grovt huggen
som livet
krälar
vidare
Bra, mycket bra Anna!
2010-03-25
|
|
|
|
ej medlem längre
den här är riktigt bra!!
2010-03-24
|
|
|
|
Per Teofilusson
det grafiska trixandet brukar irritera mig, men här funkar det, ty det rimmar väl m ett icke-linjärt traskande. Uppvärdering!
2010-03-23
|
|
|
|
Daniel_78
tycker mycket om. vilken känsla du drar genom hela kroppen o vilken härlig titel. det är lite av en stillaliggande kall sommarskymning.
2010-03-18
|
|
|
|
Inkarasilas
Dualismens andra skepnad, den vi gömmer, ja långt ner och under där ligger den fula och ruvar som ett skämt lik med alla svaga punkter som ryggrad, och fyj fan när hon visar sig, men framförallt är din dikt acceptans och det är fint, jävla fint .
2010-03-15
|
|
|
|
Carola Zettergren
Det är vackert..låta vara ; är vansinnigt vackert. Naturens lag, men i denna finns inget brutalt! Mycket snyggt!!!
2010-03-14
|
|
|
|
Christer Eriksson
Ödslig dikt, lite spökig och läskig som en människa helt utan hud. Lite som på såna träningsredskap där man ser vilken muskel som ska växa och bli stor. Får också bild av gammal människa och hur allt sjunker ihop, rinner ur. ”Ryggdjur” är ett otäckt ord, jag tror de bor i gravar, ensamma lägger de sig mellan kistor där hela familjer skakar i sina jordsängar och längtar tillbaka. Mycket bra dikt som kommer förhöjas ytterligare i sällskap av andra, det som också gör det bra är de små nyanser av ord. ” Ryggdjur, torv och trä. Doften av sött, nära på ljum genom natten.”. Bra och äckligt..
2010-03-14
|
|
|
|
Nina Ahlzén
tänker gråsugga applicerad på människa. Hur "fel", den är som är skygg och skymd, hur man göms. Och slutraden så fantastisk, likt en tröst;
" Att få låta vara gömd i en tyst tunga."
2010-03-14
|
|
|
Nästa text
Föregående
Anna Frölander
|
Se alla
