”Hur mycket betyder Gud för dig? Det visar sig i hur du beder.Ju mer Gud betyder för dig, desto mera är du angelägen att vara alldeles ensam med honom, att stänga allt annat ute, så att du kan samla dina tankar och riktigt utgjuta ditt hjärtas innersta inför honom.

Om du har en nära vän, söker du gärna att få ensamma stunder med honom. Du vill ha honom med dig till någon undangömd plats, där ingen ser er, ingen hör er, ingen stör er. träffar du honom i ett stort sällskap och lyckas inte för en enda minut få honom för dig själv, så säger du, när ni råkas igen:”förra gången fick vi då inte alls träffa varandra”. Om Din vän vore en förnäm eller rik eller mycket berömd människa, så kunde det hända, att du tyckte det vore roligt att visa dig ute i hans sällskap, så att folk finge se, att du hade en sådan vän; det skulle ju falla lite glans över dig också. Men blev detta huvudorsaken, bleve det så, att du inte hade någon riktig glädje av att vara i hans sällskap, annat än när folk såg det – då vore det sannerligen inte mycket med din vänskap.

Ju närmare en människa står ditt hjärta, desto mer älskar du ensamheten med henne.

Det är icke annorlunda med Gud. Söker du inte Gud, annat än när människor ser dig, så betyder inte Gud mycket för Dig.

Det finns människor som har mycken religion i sitt yttre liv, men nästan inga ensamma stunder med Gud.
De äro angelägna att visa sig i hans sällskap, men de har ingenting att säga honom. I det fördolda. I det som syns för människor söka de Gud – inte i det fördolda. Men det är där vi skola finna honom, säger Jesus; och finna vi honom inte där, så finna vi honom aldrig.

Vi inbilla oss ofta, att det behövs så stor apparat för att öva religion. Det behövs bara så litet: bara en ensam vrå – vare sig du finner den i ditt eget rum, som du kan låsa, eller i skogen eller på ett berg, eller i din säng, sedan allt blivit tyst omkring dig – ifall du inte kan få den på annat sätt. Bara en ensam vrå – och ett hjärta som längtar efter Gud. Där välver sig ett tempel, som når ända upp tilll himmelen.
Där är altartjänst och predikan och psalm av skönare art, än som någonsin hörs i den praktfullaste katedral.

Det är en kristen människas skönaste hemlighet, att Gud är i det fördolda. Hon känner liksom en hemlig lust till en annan värld, en ljus, ren, fridfull värld, full av kraft. Dit flyr hon, när hon vill, när hon behöver. Dit flyr hon från orenheten och frestelserna, från orättfärdigheten och osanningen; från allt det mörka och sorgliga i denna värld. Dit flyr hon från sin egen orenhet och skam och skuld och vanmakt. Det är ingen fantasivärld; ingen värld, som hennes egen längtan och hennes egna drömmar skapat. Den är en verkligare värld än den yttre. Och därför vänder hon för var gång åter till den synliga världen bättre rustad för dess liv, hoppfullare, modigare. Och hon vet, att till sist skall den världen behärska allt, ombilda och fullända allt, den världen, som är fördold, andens värld, där hon möter Gud”

Då jag inte hörs eller syns så mycket på poeter.se befinner jag mig här under mitt skönaste duntäcke:
"Herren kom med ett stort duntäcke full med välsignelser och vila
och hur Han svepte detta omkring dig...och hur du bara satt där och njöt av Hans härlighet
och sedan blev alla fjädrar dina egna och lyfte mot högre höjder"

Tack min vän Karl-Bo Lundstedt poeter.se för dessa profetord hösten 2009
De bär mig alltjämt.

Därtill hör att min äldsta dotter förärat mig ett ljuvligt skönt duntäcke varunder jag funnit min "ensamma vrå" där allt blir lugnt och alla frågor får sina svar och pusselbitarna av mitt livs pussel faller på plats.