Dags för efterrätten, gumman min.
Här har du nya näverrivor
för ditt memmakok.

Nej, gubben min inte nu igen!
Med memma på bordet
till påsken
kommer du bara dragandes med
din evinnerliga fru Koskitar.

Vad menar du? gumman min.
Tänker du på henne
hon Varma till förnamn?
Ja, hon gör mig så varm om hjärtat.
Inte kan vi vara förutan henne,
hon huserade redan i mitt barndomshem.

Nå, okej, låt gå, suckade gumman,
ingenting kan väl hejda dig
när du kommer i farten.

Det var strax efter kriget, du vet
svenskarna hade gjort så mycket för oss,
du minns väl,
och nu ville Suominens sända ett tackpaket
till de givmilda grannarna på andra sidan.
Paketet anlände till huvudposten,
men adressen hade skrynklat till på vägen
och det enda som stod att läsa var
avsändaren.
Posttjänstemannen plirade och sa:
Joho, här står:
Rouva Varma Koskitar.
Jaha då får vi allt lov att öppna paketet.
Sagt och gjort
och minnsannn, där låg hela härligheten
i näverrivor, snyggt och prydligt.

Och gubben sken som solen.

Det är som bekant
orden som sätter sprätt på världen.
När memman färdats över Bottenhavet
har den bytt skapnad.
Från att ha varit en rätt
har den blivit till träck.


p.s.
s+k är på finska s k, alltid även framför i
s+k+i på svenska är sche ;))
o:et i Koski uttalas enligt det svenska å:et =
Kåski - tar - inte svårt, eller ??;
koski = fors & -tar är en ändelse för femininum i ett namn

d.s.