isen
halkan och jag ramlar
ytan är slät om jag vill kan jag
han är så nära
kylan
att jag kan röra

höra henne
hon som skrek och sedan log

nog
var det något drömliknande
hon är jag med fem underliv
en underton
räcker
men jag ler egentligen aldrig när
närheten lossnar

andetag i jag vet inte hur
många decibel
milliliters sömn
centimeters
dröm

kan ju aldrig
tandpetarögonlock
blunda