hör vår visa, 

hakar upp oss,

vid samma men

men, minns vi, 

var den bra?

jag har en känsla

du var bra

mänsklig

men vet du, 

det var aldrig några

himlapojkar,

det var bara de,

som dog ut.
 

och det var aldrig mitt

ansvar

det var det enda,

sköna

vet du, 

jag tyckte mig smeka dig

under ditt bara

måla mina hemliga mönster

på ditt onda,

svaga,

där...

jag gav dig

kanske ingen tröst

lät dig bara dricka något

av allt, 

det förspillda?