Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mitt i mörkret




du är ljuset
mitt i mörkret
du är rösten
mitt i sorlet
du är trösten
mitt i sorgen
du är hoppet
i förtvivlan

men aldrig sökte vi dig
där du lät dig finnas

inte heller hittade vi

oss själva


Fri vers av rebecca d
Läst 580 gånger
Publicerad 2005-11-06 20:40



Bookmark and Share

  Propella
Jag vet inte riktigt vad det är med dina texter som gör mig knäsvag. Men sluta inte.
2005-11-20

  Missi VIP
Den här dikten....hur ska jag säga...talar till mig.
Ja, och den påminner också lite om min diktstil. Man får också ett helt annat intryck när du skriver med små bokstäver.
Bra gjort!
2005-11-19

  Rachel Roth
Det första stycket har bönens kraft att genomtränga till den inom oss som lyssnar på djupet, där sanningsorden får genklang. De två sista styckena för min del...bryter av den stämning jag försattes i, men då kan jag börja läsa texten på nytt....osv.osv....inte så dumt
2005-11-09

  himlens hemlighet VIP
en väldigt koncentrerad och starkt text...om mörkret och ensamheten men också om ljuset som alltid går att välja...tack för läsningen!
2005-11-08

  Cinemiracle
Den här dikten berör mig djupt, eftersom den lika gärna kunde handla om mig, mitt sökande och min förtvivlan. Mitt letande förde mig till slut hem igen och till lyssnande och stillhet. Så fick jag svaren och därmed hoppet och trösten. Häftig kria! Pang på! Solklar lärdom i enkel och direkt form. För mig fungerar den ungefär som en existensiell "käftsmäll". Den hade kunnat spara mig många ångesttimmar om den funnits då ;-) Tack!
2005-11-07
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d