Med åren följer glömskans tålamod -
man sväljer ålderns nesa och förtreten
och bygger på ett skepp för evigheten
ett fartyg att befara Lethes flod

I gamla ådror rinner svalnat blod -
i flaskans inre breder jag ut smeten
som skall få bära briggen Härligheten
ett skepp i flaska utan logg och lod

vars sträckta skot och bukigt fyllda segel
är blott ett narrspel, visat upp för världen
en illusion i barndomsdrömmens glas

Så tar allt slut - det är en evig regel -
och i en sopcontainer slutar färden
där briggen Härligheten slås i kras