är naturen lagd i dina vener?
hur är fundamentet?
vad är din yttersta vinning av att såra
där blodet bokstavligen sprutar okoagulerat
och träffar ömheten rakt i ansiktet

vem är du att bedömma?
från sekundära val till naturlag på två nonchalanta vinkningar

kan såren bli djupare än det bottenlösa träsk du vandrat
i självutnämd ensamhet?

för fienderna flåsar i nackskinnets bedjande låtvara skylt
och du reser dig med största möjliga förnedring från askan

vi är vänner nu!?
vi håller varandra om ryggen så länge värdet revalveras av ordens styrka
men när väl bommen ligger tillrätta i klykan, dansar de lojala över en gravstenskopia.

så frågan är motiverad!
är naturen lagd i dina vener?
för hjältarna slutar sitt skift, när integritetsransoneringen delas ut, och längs bak i kön står du redan utpekad som ett gående skällsord.

låt klosterlivet finna sig till rätta i utdelandet av förlorarlicencerna, och utanför portarna står de överblivna mellan de nedgrävda markminorna som hindrar befolkningen att förflytta sig.

vår värld består av tagare och en jävligt liten andel givare, så oerhört få får ta del av kakan, som ett allt eftersträvar.

bara denne längst fram i kön, kan räkna lojaliteten på sina fingrar, resten står jämfota hoppande med en slö dolk i handen, och inväntar det rätta tillfället att attackera närmsta rygg.

är naturen lagd i dina vener?