Spegelvänd är vinden
när dess nätta andetag letar sig in
i mitt eldiga hår

får mig på knä
framför den slokande stjärna som föll

när ofödd värld blev till 

där är hans havsblå skratt
mina smilgropars hägring

hans varma händer
nuddar inte min hud

jag är Narren
han fyller gnistrande

stjärnklar 

liten slokande stjärna
ger sitt liv
till drömmen som inte finns

faller bräcklig & nyfödd
i vårvarm hand

hemlös i ett första berusande andetag

följsam brinnande spegling när den
intar mitt slutna
stormiga


väsen