smula för smula vittrar min omgivning i sönder
jag räds så otroligt att gömma mig i dimman
ändå lockar den som glasbitar på gatan

jag skulle verkligen vilja
försvinna med vintern
falla sönder under snöns vita täcke
dölja mina sår dölja hur jag mår

för just idag känner jag mig
så totalt värdelös man kan bli

ensam hemma i ett ombonat
hus där illviljan spräcker glasrutorna
om nätterna, där saknaden vrider sig i förakt
för att du aldrig infinner dig
och allt beror på mig

jag önskar jag slapp besvära dig
för det känns som det är det enda jag gör

men jag förmår mig inte att
ta steget och lämna dig
för något i mig anar att du behöver mig

värdelösheten och otillräckligheten
smeker mig sakta till vansinne

och jag önskar verkligen att hjärtat
just idag, om än bara för en stund,

skulle sluta slå