Jag sjunger aldrig
en vaggvisa mer
ej heller berättar
jag en saga


sagor har en början
sagor har ett slut
så tänkte jag en dag
när jag nynnade
kom ja kom
i stugan in
och räck mig
handen
din


och jag fylldes
av vemod
mina minnen
om varför
min visa blev
så lång
att alla hus till
slut låg öde


och även sagan
lika oändligt lång
och utan slut
men med samma
början som för
andra
... det var en
gång.