Unga gossar i styva stärkta skjortor
med ännu omogna röster i kör
lyfter ljusa spröda toner
upp mot keruber
fastnaglade i katedralens tak

där inga gudar finns och inga
himlar funnits har
i gudars tempel i ofrihet och aldrig rörd av
en ängels vinge

men de unga söker sanningen
de måste ut och de raserar
sina tempel
överdådiga fresker rämnar
blir till grus till stoft
och sökandet leder dem
från land till hav
för att på kamelers ryggar
vagga

fri från alla gudomliga himlar
i ökenkaravan försvinner de
som ljusa skuggor
från förtryckets katedral
mot frihet under alla världens
tak.