Vid denna tidpunkt när
allt annat i världen hände
stod vi där

bredvid men ändå inte nära
tätt intill men ändå långt ifrån
som vid ett övergångsställe
när lampan lyser röd
inkännande varandra

utmed trottoarens djärva brytning
bröt vårfloden fram
vältrade sig över våra ännu inte
tagna steg
snett ned mot vänster för att sedan
upphöra

och inga rop av förvåning hördes

var och en redan i tanke
i färd att gå över att slutföra sin
dag när allt annat i världen
hände

Men mig fattades en bro en riktning
hade jag likväl gått fel
jag stod där bredvid som om jag
borde men inte förstod
med människor nära så tätt intill

jag fick panik en sådan ångest
varför var jag här och vart ville jag gå
borde jag fråga någon om vägen
jag var ju inte ensam om att vara
här men till vad till vem
var jag väntad var jag bjuden
var jag kanske anhållen och bunden

jag vände mig åt sidan
såg en flickas profil och sa
vill du mig något vad gör vi här
hon vände sig mot mig
och jag såg mig själv som
den jag en gång var
med förvånad blick tittade jag
länge och väl lade tröstande
min hand på hennes
frågade varför har jag gått bakåt
i tiden

hon förblev tyst och förundrad
sa jag tror du tappade någonting
som du söker idag och inte kan
finna är det möjligtvis jag
var det här du stannade i steget
en gång och blev sittandes i skuggan
och framtiden den bara gick ifrån
dig

Jag famnade henne hårt och
länge sa förlåt jag gick vilse
jag förlorade mig själv
jag tappade en del av mig
som också var du
kom ta min hand nu springer vi
mot framtiden medan
ljuset på övergångsstället
ännu lyser grönt.