Då jag ser detta foto blir jag sorgsen...

Tore finns inte längre ibland oss

Så mycket härefter denna bild

som jag önskat

att jag hade gjort annorlunda...

kan känna mig misslyckad

som maka och mor

Jag brände ut mig i jobbet

fick fel fokus

barnen kom i kläm

Jag tror att jag missade

att bearbeta sviterna

efter det tidigare

misshandelsäktenskapet

Något av mina barn

tröstade mig nyligen med

att säga att jag hade

ingen chans

att stilla ner mig

och tänka efter

förrän det var

för sent

för barnen

att få del av

nya insikter

medan de var små

och behövt dem som bäst

Jag försökte att

klämma in mig

i en ram

som ej var min

Inte förrän idag

snart trettio år efter bilden

har jag funnit mig själv

och liksom kommit i fatt

för att leva lycklig

trots allt

Jag har tvingats

att acceptera

det jag ej

förmådde förändra

i det flydda

och vara tacksam

för det jag har idag

och framför allt

förlåta mig själv.


---------------------------------------------------


"Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom genom sommarhetta. Sela

Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade:"Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser"; då förlät du mig min synds missgärning. Sela." Psaltaren 32:3 - 5