jag tänker nu skriva
... jag är bra
... jag är nöjd
... jag växer

hur ont gör inte det !

är det då jag krymper
mina komplex från tiden
när jag var ung blir åter

ögonen vindar och jag
mår illa
blir åksjuk och glömmer
det jag vill berätta

satans krav som jag bara
själv ställer
blockerar mig fullständigt

att skriva jorden torde vara
rund något oval är det så
konstigt det
när jag istället kan skriva att en
gång trodde vi den var platt

visst har väl jag huggit huvuden
av både tuppar och höns
sparkat bollen högt över taken
ännu aldrig funnen
sökt och hittat mina systrars
medaljonger borttappade i gräset

och bröder som inte förstått det
här med incest
män som idkar hor och hustrun
vakande och sömnlös står
spejande i ett och samma fönster
år efter år.


Ingenting spelar någon roll, samma
skit nu som då
passa mig en boll och jag ska kicka
den över taken och sedan bara gå.