detta är min golgata
min helt egna väg
kantad av ökenblom
och uttorkade oaser

och ni, ni är mina maror
mina fiender, mina mödrar

mina stenkastare, mina bröder
mina bödlar

och tro aldrig, inbilla er inte, försök bara.
så länge jag orkar ska jag ska låta
min piska vina

förvandla er till strimlor till molekyler
och jag ska se er förblöda när jag
passerar er i fallna led
och inte med en blick ska jag
låta mig färgas av ert blod

jag ska gå till mina ben inte längre bär
jag ska torka svetten från min panna
med det grus och sten som ni kastar
jag ska krypa så tätt intill marken
att min bröstkorg blir lika slät som
på en yngling
jag ska vara den sista att sila kärlekens
ord mellan blottade tänder i skuggan
av en kalhuvudgam
jag ska lida jag ska dö jag ska komma
tillbaka i annan skepnad, enbart för att
hämnas.