Klär mig dagg när jag barfota
strövar nattvärmen genom

i månens kyssta droppar runt mina anklar bär jag
urtidens bilder över naken hud

 
vidskepelsens ryggrad andas nattsol
skapar vågor genom ohöljt vatten
i den speglande skyn seglar skuggsyn med
drakens stolthet i månkyssta vingar

ett flämtande andetag när vågorna når
mina solvarma bröst
och tidvattnet rämnar bland lystna hav

bråddjup längtan viskar skimrande ljus då
månsångens ändlösa timma sveper in

förförande fri i stormiga andetag
vild i sitt vågspel fångar han mig
min otyglade njutning

Ryujins sinnliga styrka
i dyning efter dyning

***

I den speglande skyn
dunstar skuggsyn

[mätta leenden & solsmekt strand]

faller i dagg när gryningen varsamt
väcker min stig..