från mina tankar,
jag låter dig sväva fritt ut
i natten i hopp om att du med
eget initiativ ska återvända

jag kan inte tvinga dig
att sova vid min sida
jag kan inte skylla på att
kniven misshandlar utan dig

du kryper under min hud
du är den enda jag accepterat som verklig
det jag aldrig kunnat göra med mig själv

jag svimmar vid din beröring
du känner mig
som ingen annan gör

men jag låter dig flyga fritt
jag sväljer mina tårar
för i gatlyktans sken
återstår bara en väntan

väntan på att du
ska bevinga min själ

och lyfta den till
himlavalvet där jag alltid
tindrar och svävar

av faktumet att
du framkallar mig

svart och vitt
i nattens lyster

endast du
kan få mina trasiga lemmar

att sväva