Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våldtäkt, eller ett nej som inte lämnade munnen...

Hur säger man nej? Hur säger man: Det räcker. Hit, men inte längre. Utan att såra. Eller är det värt att bita ihop, för att slippa förlägenheten?

Hon kände på sig hela kvällen att det skulle hända. Hon kände det i hans smekande ord, sedan i hans smekande händer. Hur varsamt han bäddade för det hela, som om allt var planerat in i minsta detalj. Det var som en fälla hon gick i, fastän hon såg alla varningskyltarna. Men det stod inte klart för henne förrän hon stod där på golvet framför honom, endast iklädd trosor, berövad på kläderna han slitit av henne. Insikten rann som isvatten längs hennes nakna ryggrad. Hon försökte backa undan från hans giriga händer, kunde inte förmå sig att möta hans hungriga blick. Nu hade han sett henne, hennes kropp var inetsad på hans näthinna, hon visste att hon var vacker, att hon väckte hans lust. Utan att vilja. Hon kände hur återvändon gick ut genom dörren, och lämnade henne kvar.
Ett ögonblick trodde hon att hon hade växt fast i golvet, kanske var det önsketänkande för så var fallet inte. Han kunde lätt dra henne med sig, och hon följde efter, medveten om fällan hon gått i, lyssnade förgäves efter återvändons steg. Nejet hängde i luften, men hennes läppar var förseglade, rösten stum, när han drog ner henne mellan trassliga lakan.
Om det inte vore för mörkret, hade han då sett hur hon knep ihop ögonen medan han stötte långt in i henne, hur hon försökte blunda bort inkräktaren, trots att hon hela tiden kände honom inom sig som en ihärdig kränkning mot hennes existens? Och hur han efteråt enkelt gled in i sömnen som om att inkräkta hennes kropp hade varit vilken handling som helst, hur hon trasslade ur sig ur hans grepp – trots att hon visste att hon aldrig skulle kunna trassla sig ur helt – och smög uppför trapporna. Länge stirrade hon på sin dunkla spegelbild, länge kände hon honom inom sig. Länge skulle hon bära skammen inom sig och nu kom nejet och fyllde hennes strupe, lämnade hennes mun för att eka tomt mellan mörka döva väggar.

 




Prosa (Novell) av Missi VIP
Läst 1055 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-07-19 18:55



Bookmark and Share


  Dick Ainranher
"Hon kände hur återvändon gick ut genom dörren, och lämnade henne kvar." Detta stycke står ut med ett löfte om att författaren skriver bortom något så enkelt som skicklighet. Du binder ihop passionen, sorgen, förtvivlan och hjälplösheten i en väg kantad av ett tydligt nej fram till det fördjupande stycket "hon försökte blunda bort inkräktaren". Du gör det starkt och skört, lågmält - aldrig långt ifrån ett skrik i natten. Du fångar en alltför bekant upplevelse. Du fångar den på ett oromantiserat och naket vis.

Jag? Jag beundrar att du så återhållsamt låter nejen tala så tydligt, även om de just då fått eka tomt mellan mörka döva väggar. Dig håller jag ögonen på!
2015-10-06

  S.A.I. Steve Lando VIP
en otroligt bra og gripande text, så högaktuell likväl med tanke på alla domar från domstolar och samtyckeslagar

i lagens nuvarande mening skulle detta ej vara en våldtäkt (om hon inte är minderårig, och han överårig), men i en korrekt lagstiftning så skulle detta under alla omständigheter räknas som en våldtäkt

tjejens känsla, avgör, det är det som avgör om kränkning skett, hennes ord, i en domstol, måste räknas som bevis, hon skall aldrig misstros, hon bör alltid bejakas samt understödjas, äcklet här bör fängslas.

2014-09-24

  Connie
Fruktansvärt, blodet fryser till is!
2014-08-23

  AUDACITY
känner igen mig
känner med dig
tack för att du bryter tystnaden
2012-04-11

  Misteria
Känner igen mig alltför väl, jag blir sorgsen.Och arg på människor som bara ser sina egna begär utan att se om de verkligen är besvarade.
2011-01-27

    ej medlem längre
Håller med om titeln, men det är en bagatell egentligen. Texten är jättebra.
2010-07-22

  thyra
Maktlöshetens och kränkningens smärta, så andlöst beskriven att den fastnar i minnet för alltid!
2010-07-19

  Nina Nightwish
En bra , levande text med mycket smärta
2010-07-19

  Ulf Popeno
Jag tycker mycket om inledningen och känslan i beskrivning och metafor. Men i o m närvarokänslan vågar jag nog inte kritisera mer. Men sammanfattningsvis: Väldigt bra!
2010-07-19

    ej medlem längre
alldeles för väl skrivet om du förstår vad jag menar. närvaron är olidlig. en makalöst bra text!
2010-07-19
  > Nästa text
< Föregående

Missi
Missi VIP

Mina favoriter
dina ögon