Det tiger så tyst,

det som gör allra ondast 

fast det borde skrika och söndra och härska 

Det är inte att jag förundras

att det som är det allra värsta 

tycks vilja göra så lite förnär

Ändå kapitulerar man 

inför det som både brister och bär

Det som bringar en stillsam plåga

som både släcker och eldar

en evigt brinnande låga