En vacker konst är att dansa på lina. Cykla på lina slår i mångas ögon ännu högre. Cirkustälten får dem som beträder linan att skimra likt stjärnor på ett konstgjort himlavalv. Emellertid i Prag har man på sistone börjat utföra lincykling utomhus, helt öppet mitt i staden. Lincyklingen sker högt över gatorna, med den naturliga himlen som referenspunkt. Linorna spänns nämligen mellan tornspirorna.

Står man på kullerstenen någonstans på botten av Prag, utskiljer man inga linor däruppe. Däremot ser man de färgskimrande dårarna, eller hjältarna, liksom cykla på själva luften. De liknar på det viset marionettdockor (som staden redan har så gott om) följandes trådar i händerna på dolda gudar. Ofta används äkta marionettråd som lina. Samtidigt som lincykeldansarna reellt sett kommer närmare världsrymden, synes deras uppvisningar alltmer tillhöra sagans rike.

Cirkuskonster och sportgrenar har sällan med varann att göra. Kanske borde lincyklingen mellan katedralerna alltjämt tillfalla konstens snarare än sportens domäner. Dock vad som har fört upp såväl cyklingen som lindansen till en sällan skådad nivå, har också fört upp oddsen. Det har börjat bli en sport att tippa på vem som trillar ner sist. Icke utav lincykeldansarna själva förstås, för de faller aldrig från linan, de håller sig helt enkelt uppe av livsnödvändighet. Tävlingsmomentet gäller vem som trillar sist ner bland figurerna, dvs de djur och dockor som cyklisterna jonglerar med.

Redan har det blivit tradition att barnen får försöka fånga de figurer som visade sig ha en mindre skicklig jonglör. Inte bara marionetter och mjukdjur har skadat sig vid fallet, utan kampen om att hinna först har skänkt ett och annat sår hos barnen. I vuxenriket dock blir smällarna mer abstrakta, om än fastlåsta vid den flexibla spelkursen. Mörkröd clowndocka kan ge rejält uppsving ena kvällen, för att nästa afton ruinera en hel gränd.

Astrologiska Uret nyttjas numera till att visa oddsen för folket, medan Observatoriet brukas till att mäta resultaten både innan och efter de har skett. Ifall någon lincyklingsjonglör trots allt skulle trilla ner, då nollställs omgången, zodiaken slår tolv slag, och alla jordbor får tillbaks sina insatser. Men det händer som sagt inte. Artisterna har i regel levt i Prag under flera inkarnationer, de känner sin stad ovanifrån som nedanifrån, är såpass vana vid att bestiga torn av alla de sorter, ser inom sig blott en svart scen när de uppträder, går klädda i självlysande skyddsdräkter. Så en cykeltur över staden på lilla linan, den medför ingalunda irrationella ryck i benen.