Jag vet inte vad det var

men fördämningarna brast och livet forsade fram

välte träd
malde berg till grus

märkligt dånande tyst exploderade
sakta min själ

Var det jojken

som fick muren att rämna och blodet som rusande stelnade

benen som gav vika
kroppen som smälte

under ljuvlig 
fruktansvärd härlig smärtsam hetta
frös jag till is

Var det din blick

som sprängde kedjorna och fyllde anden med luft

färgerna som återvände

din röst ditt ansikte
rev sönder mig samman
till ett

Vilken kraft var det

som omstöpte världen
alla vedermödor och allt som aldrig gjorts

allt jag känt
och ännu inte upplevt

alla kloka ord och förvirrade tankar
konvergerade

till splittrande fokuserande stråle

och du sköt sönder mig till hel igen

Kanske såg du mina tårar falla inåt

kände lyckan bakom allvaret
och förnam sorgen i mitt leende

innan jag åter gömde ansiktet

bakom stenmasken