R

började räkna kilometrar mellan nedslag
kilometrar mellan utslag
blixtar som morgonen därpå visade sig vara
någons
kanske
mina
kvävda ångestskrik





åskväder












det brinner någonstans
brinner det

momentum testament nemesis

jag målar vindkraftverk som blöder
spikar i klipphällarna
fäster mina linor i dem
drar
i
mig
darrar
i
mig
koncentrerad fokuserad
och som fastsydd här






wind in the wires


spikarna lossar uppåt
ett kretslopp
oxytocin
faller regnar blöder
ner mig av mig i mig

A

vi står på något sätt kvar när årstiden vissnar
raka står vi
det yttre skalet sköljde regnet bort och nu
först nu ser ni förruttnelsen,
tankar som krossat glas under våra fötter






L

hon skrattade genomblött
dunkade timmar senare huvudet i en rödmålad vägg


ni ser utmattningen stundvis kanske gradvis
men aldrig, Sverige,
våra vidgade pupiller.