skulle jag komma ihåg dig
ditt liv, dina handlingar dina åtaganden?

du tog, du försvann och du raderade bort ett lod av förbrukade löften
för där spirade grönskan och luften fylldes av värme
fotstegen etsade sig fast i den mjuka sandens formbara grund
och tillsammans var ett ledord för den eviga framtiden

du tog, du försvann in i en dunkel dimma och du kom aldrig tillbaka
du rensade vårt förhållande som en urbenad fisk
slog ihjäl de tårar som borde ha fyllt sorgen
trampade sönder de små tovor av kärlek som kunde existera för att vi är människor

du tog, du förvann och fyllde tomrummet med hat och avsky, så enkelt att falla dit, så simpelt att bara konvertera alla känslor till kärlekens burdusa motsats

det handlar inte längre om att tycka synd
eller att gråta över dagar svunna

det är inte längre en tavla av blommande ängar
eller förtjusande drömmar

det är bara likgiltighet med falnande fantasier i natten

det är ett inget som slutat i mörka bilder som ständigt är i krig med sitt inre

du tog, du försvann
varför skulle jag behöva komma ihåg dig?