Hjärtat slets ur mitt bröst
oändlig smärta, outhärdlig
Hon ligger där i sin kista
mager, tärd, fridfull

Min älskade mormor
min vapendragare
men också den som snärtat
med tillrättavisande ord

Duktig flicka som jag var
satt jag torrögd i tårkampen
minns det som om det var igår
tjugoåtta år har förflutit

Elva år senare var det min far
som kämpat i ett år
tyckte till slut det var skönt
slippa lidande och smärta

Smekte ömt hans tärda kind
tackade tyst för alla år
för alla hans gåvor, engagemang
min sorg molade, tårarna rann

Mina barns far försvann i tystnad
föll på den frusna marken, onåbar
hittades, stelnad, kall, ofattbart,
för ung, för mycket kvar, lämnat livet

Förtvivlan blandades
med ilskefylld sorg
förväntningar, önskningar
gick i kvav

Många frågor, många varför
obesvarade, stort tomrum
vill fyllas av den
som aldrig återvänder

Barnens sorg svår hantera
tårflödets fördämningar brast
när de minst önskade det,
längtan, alla aldrig mer

Nu vaknar cellminnena på nytt
följt en vän hennes sista tid
tacksamheten över vänskapen
sorgeblandad tårfylld

Vet att livet är evigt
genom mediumskapets länk
har alla visat att de mår bra
att de finns och följer oss i våra liv

Hudkontaktens ömma smekning
ersätts av fjäderlätt beröring av min kind
kärleksflödet fyller min kropp och själ
i stark värme känner jag deras närvaro

Tacksamheten sköljer än en gång

genom min sörjande kropp och själ.

Det finns ingen död,

bara gränsöverskridande kärlek! 

© Gunilla N
    100825