Det här är den första dikten jag någonsin har läst upp högt inför andra människor än mina föräldrar, min bästa vän eller min pojkvän. Den lästes upp inför 75 gäster när min pappa fyllde 50. Grattis pappa, denna är till dig.
Till pappa, min tidlösa klippa
Ibland känns det orättvist
Att jag bara har fått känna dig i 17av dina 50 år
För varenda dag utan dig
Är för mig en förlust
Så varje dag blir en sällsam skatt
En liten bit av vår resa genom livet
Som är mycket mer främmande
Än jordens alla hörn
När det stormar i världen
Är du min klippa
Och ja, jag lutar mig utan att skämmas för min svaghet
För jag vet
I dina ögon är jag alltid perfekt
Och jag förstår inte hur all min kärlek till dig
Kan få plats i min kropp
Den borde svämma över
I stolthet och beundran
Och i en önskan och begäran
Att få bli lika bra som du
Du lärde mig cykla och du lärde mig gå
Fick mig från att prata till att resonera
Uppmuntrade mig i alla mina val
Och trots att jag blir äldre
Kysser fortfarande min panna god natt
Det kvittar hur gammal jag är
Du förblir alltid äldre än mig
Så tack för att du valde mig till dotter
Varsågod att jag valde dig till pappa
Så pappa jag ber dig
Bli gammal
Ge mig 50 år till
Så att jag kan få ta hand om dig
Du vet att jag tror på rättvisa
Tack pappa
Det ska bli en fröjd, att få åldras med dig