En dag när Räven öppnade sin börs, så såg han att där var inte mycket kvar.
"Hur ska jag göra för att fylla på den igen?" tänkte han och kliade sig i pannan.
"Hm, undra om där finns någon i skogen som jag inte har lurat,
någon som är dum nog att gå på mina knep." Han behövde inte fundera så länge,
för rakt framför honom så kommer Haren skuttande i full fart med sin gitarr på ryggen.
”Hej du Hare”, hojtade Räven, "har du tid en stund, jag vill bara snacka med dig?"
Haren bromsade in så dammet yrde, "vad vill du Räv?" undrade Haren.
"Du", sade Räven, "har du någon gång spelat på hästar?"
"Nej, det har jag aldrig gjort, jag vet inte ens hur man tar ett ackord på dem", svarade Haren.
"Den här är ju riktigt dum", tänkte Räven "han ska jag nog kunna lura."
"Jag menar inte att man spelar musik på de, utan att man satsar pengar på de när de springer."
"Alltså man satsar hundra kronor på en häst att den ska vinna,
och sedan vinner den, då får man ca tvåhundra kronor tillbaka", sade Räven.
"Hundra kronor!" utbrast Haren, "det är ju lika mycket som jag har sparat ihop på ett helt år."
Räven spetsade öronen, och sade, "har du hundra kronor som bara ligger och skräpar?"
"Hundra kronor, som kan bli tvåhundra om bara jag får hjälpa dig.
Häng med mig till Hästvalla, det är en travbana i utkanten av skogen,
så ska jag dubbla dina pengar."
”Dubbla dem!” utbrast Haren, "då behöver jag ju inte spara mer,
för då räcker det till ringen, som jag vill ge till min kära."
"Ja, det och lite till", svarade Räven, "jag tar bara nittioprocent av vinsten."
"Nittioprocent, är det mycket?" undrade Haren. "Nej, det är bara en bråkdel av allt du vinner", svarade Räven.
"En bråkdel, ja det låter ju inte så farligt", svarade Haren.
"Då hänger du med? så skapar vi en förmögenhet till dig.
De börjar springa om en timme", sade Räven och drog på smilbandet.
"Klart att jag gör", sade Haren.
Efter en halvtimmes promenad, var de framme vid Hästvallas travbana.
"Hör du vilken stämning här är", sade Räven, "alla är så glada för att de ska få så mycket pengar."
"Ja, jag är också glad, men hur gör man nu för att få alla pengarna?" undrade Haren.
"Det är inte svårt, man bara går fram till en lucka och så säger man: Jag vill sätta hundra kronor vinnare på den här hästen.
Och sedan när loppet är slut, så går man tillbaka och hämtar vinsten", svarade Räven.
"Ja det låter ju inte svårt, men vilken häst är det som vi ska spela på då?" undrade Haren.
"På nummer sex", svarade Räven snabbt, "den vinner helt säkert, så gå du nu och satsa på den."
Haren tittade på Räven lite fundersamt, ”du Räv, jag har lite svårt med minnet, kan du inte skriva upp hästens numer på en lapp? så att jag inte gör fel", undrade Haren
"Klart jag kan", svarade Räven och skrev en stor sexa på en lapp. "Här har du lappen, tappa nu inte bort den."
Oh, nej, jag lovar", sade Haren och hoppade bort till en ledig lucka.
"Hej!" sade Haren, "Jag vill sätta hundra kronor vinnare på den här hästen", och så lade han fram lappen upp och ner.
"Hundra kronor vinnare på numer nio, är du säker på att du vill det? för jag tror ingen annan har satt en enda krona på den hästen", sade Grävlingen som jobbade extra i luckan.
"Jo, den ska det vara, ingen annan", svarade Haren. "Okey, hundra kronor vinnare på numer nio, varsågod Hare, och lycka till", sade Grävlingen. "Tack så mycket," svarade Haren och skuttade ner till Räven som nu stod längst nere vid banan. "Har du satsat nu? undrade Räven. "Ja då, jag har den i fickan", svarade Haren. "Det är bra, för nu börjar loppet."
Tolv hästar startar med ett dån, tre hästar kör ihop i första svängen, det är feman, tian och sjuan, alla tre hästarna ligger i en stor röra. "Men vad är det som händer?" undrade Haren.
"Ah, det är helt normalt, det är travsport när den är som bäst", svarade Räven. "Men var inte orolig för sexan leder ju."
De nio hästarna som fotfarande står på bena, fortsätter i full trav och snart kommer de fram till upploppet.
Ur högtalaren hörs en skrikande röst: "Nu är det bara upploppet kvar och numer sex leder med tre längder, han sträcker på sig, men vad gör han? Han galopperar! Han galopperar! Vrålar högtalarrösten det är nian som kommer att ta det. Vi gratulerar en ensam vinnare", sade högtalarrösten.
"Nian, vem tusan spelade på nian, det måste varit en dum en", sade Räven.
"Ska vi gå och hämta pengarna nu", undrade Haren. Räven som förstod att det inte skulle bli några pengar, sade till Haren. "Gå du jag har inte tid, för jag har glömt en stek i ugnen. Och du kan behålla alla pengarna själv."
"Det var ju snällt", tänkte Haren och gick till luckan där Grävlingen satt. "Hej jag ska hämta ut mina tvåhundra kronor", sade Haren och lade fram sin Bong. "Tvåhundra kronor, nej det blir nog lite till", svarade Grävlingen.
"Niotusen niohundra bestämt."
"Niotusen niohundra!" Skrek Haren rätt ut, "då blir det en fin ring till min kära."
SLUT
Sensmoralen är: Ibland går dumhet före klokhet.