Det sitter en gammal man på en trottoarkant
och han spelar på en sliten gitarr
Han vänder sig om
när jag emot han kom
Men för mig är han bara en narr

Hans ögon är fulla med vemod
och hans kläder de stinker urin
Men jag böjer mig ner
mot det slitna jag ser
För innerst inne är jag ej nåt svin

Han släpper gitarren och tager min hand
och säger tack för den penning du ger
Men har jag förstått
har du inte långt gått
För att finna någon att på se ner

Jag släpper min penning ner i hans hatt
och torkar handen på min sidenkostym
Men känner jag dig
eller känner du mig
För mig är du rent anonym

Jag ser dig var morgon med förakt i din blick
hur du korsar min väg mot ditt jobb
Så jag ser dig
men du ser ej mig
För du är en sådan där riktig snobb

Han vet vem jag innerst inne är
och han känner mig utantill
Men vad har du för rätt
din lumpna sprätt
Jag frågar dig vad du mig vill


Jag var som du med aktieportfölj
och ett bankfack fullt med guld
Men så en dag
jag släppte mitt tag
Och allt blev förvandlat till skuld

Mitt hjärta blir kallt som krossad is
och mask min föll sakta av
Men känner jag dig
eller känner du mig
Var det svar som jag honom då gav

Han svara jag känner dig mycket bra
för jag är din mörka själ
jag är du
och tiden är nu
när livet ska säga farväl

För börsen har fallit till lägsta nivå
den föll med dunder och brak
så den du ser
som mot dig ler
är du själv som ett gammalt vrak