Handlande av eget vinnande, sårar du mina känslor så som smärtan från höstens piskande kalla höstregn.

Du kliver fram, men ser inte ödmjukheten. Den blundar du för du har ju ett mål oavsett hinder.

Du lämnar spillror, genom tystnaden tynar du de bort så att de dig inte berör.

Om samma handlande sker mot dig, då rasar din värld samman då du möts av din egna skapade metod.

Vet att jag vänder andra kinden till för hur kan jag förändra den som inte vill?

Det är ju var och ens ansvar.