I
det tog inte tio minuter

skrattet i ögonvrån
leendet spelande i mungiporna
din mjuka stilla röst
som med återhållen ande
varsamt retsamt
och mycket ömt
sade

och jag var fast igen

hela jag ett enda hopp

stanna



II

jag sade inget
visste
att det var lånad tid

jag tiggde om

din frånvaro
smärtfylld saknad
att du finns
smärtfylld tacksamhet