kanske lite som att sluta andas av sig själv. som att våga gå vidare och inte ryckas med av att livet lever sitt och att de flesta andra ändå lever.
leverstatus noll, hjärtat har slutat slå och hjärnan funderar inte längre över middagen som skall lagas idag.
vad väger man när man föds och är vikten densamma när man dör. eller är det viktigare hur man levt. inte om man levt.
vikten ligger kanske trots allt i att inte dö ensam. eller hur.