att hänga sig på tork. utanför en kyrka eller två hamburgerrestauranger vid samma parkeringsplats. jag har ofta tyckt att livet varit onödigt dyrt. som om det kostat mer än det smakat. ätit middag har jag gjort varje dag. man är väl inte född i afrika heller. och inte heller har man tvingats bli krigare i nåt krig man inte velat ha på sig.

kanske kunde spårvagnarna gått lite oftare. börjat tidigare att leva och slutat röka för länge sedan. men visst är det så att vissa val aldrig är de val man har lust med. mer som borden, typ måste stiga upp och gå till arbetet. städningen är allvarligt menad för överlevnad, eller går det att leva med dammråttor, överallt. även i maten.

kärlek växer inte på träd, kanske kunde man nöjt sig med det man fick och levt vidare i tron om att man var åtrådd och odödlig. även de dagar då verkligheten talade sitt språk. hej där, du är ensam i tvåsamheten bara så du vet det. visste kanske inte att läppar kan smaka kyssar och att de inte är formade till svidande ord.

tur att en hållit ihop i alla fall, mest för barnens skull. skuld är en fråga, ett sätt att betala för sig om man inte har svingat i lianer eller gått på cirkus var och eviga dag.

att så hänga sig. i snaran och uppleva friheten i att sväva några decimeter över marken innan nacken går av.