vänder på steken. älgen har en väninna nästan kört på. hon är rallyförare och har korta ben, nästan som en tax. faktiskt är det så. örtkryddor, salt och en skvätt rödvin. puttrar allting i min gryta.
däri ligger några gamla år, ett par usla förhållande, innehållande stämjärn och mest skit ändå. kunde jag sett till att det aldrig blev som det blev. detta får vi aldrig veta eftrsom valen är de som är valda.

någon har korsat min omloppsbana. det har hänt förr men aldrig på det vis som nu gjorts. tänker att livet är bra förunderligt i alla fullaste rödvinsfall. stänger av tv:n korsar några blomsterlökar. flyttar mig över till den tommaste sidan av sängen och hittar en övergiven kudde eller två.
dessa kuddar var hans, utan greta och jag var hans. vi hade det ganska fett. på ett sätt ganska rätt och slätt. mest slätstruket faktiskt om det skall vara så noga, att förstå att vi var två men ensamma ändå. chips till frukost, till middag och en hopplös lunch där emellan.

kanske visste jag redan då att det var döfött och kört. som att köra på en älg, ligga sked utan motstycke. helt enkelt som att smalna av även om chipsen låg runt höfterna.
hade jag vetat, hade jag valt. ville jag välja eller var det så. att jag blev vald.