fångar våra ögonblick
klamrar mig fast

samlar 
men tappar åter allt
när du krossar bilden
av vårat drömda
porträtt

jag kan inte pussla 
delarna

blir bara stoft
i mina söndrande händer

minns doften

dina rätta smekningar

blev mitt hjärtas sigill
vill inte vara 
en annan mans kvinna

tvingad att älska igen

ställer mig i ledet
av räddast

tvingar mig tigga
lite här
och lite där

kanske för att överleva

...

jag dömdes så

,nu är vi två


ensamma