du kan tända mig
göra mig svag
vidröra

dina fingrar älskar

du vet platser
vi inte sett

framtiden
i ett frihetsälskande hjärta

men ägt

...

rädd för din rädsla
likt slukande eld

som om

du redan visste en evighet
av oss

hastigt

flyr du åter
vårat öde

bort från

klara natthimlar
allt vårat önskade

söker dina parallella liv
som för att finna

det enda

det rätta

...

strör alla drömda
sanningar

du samlat
genom ditt sagda

ditt trofasta

bara bort med
främmande vind

utan riktning

...

ser på när
vår framtid

sveper förbi

och jag brinner

alla mina hopplösa försök
att älska

är dina

...

i mörkret tar jag skydd
och när ingen hör

lämnar jag åter
ditt namn

åt de tiggande

stjärnorna

ännu en gång

när jag redan är borta
märker du

en svag doft

av de tio röda rosor
jag för alltid
önskat

bort

.