Syrefattiga rus

Jag stod bakom och såg på 
hur jag sprang
hur jag försökte springa ifrån
min frustration

Och jag sökte ruset
som han aldrig kunde ge

Jag stod bredvid och såg på
hur jag kvävdes
hur jag andades hans
syrefattiga löften

Han var tio år för sen

Fri vers av Smultris
Läst 1047 gånger
Utvald text
Publicerad 2005-11-30 15:29

Skriv ut
Spara som PDF

BaraEnFlicka UNDERBART "men du var 10 år sen" känns i hela kroppen!... 2005-12-01

Oprofessionell Den här är helt magnifik och har ett underbart vackert språk : ''Det var ju det där med hur jag kvävdes Hur jag andades hans syrefattiga löften Han var tio år för sen'' Blir bokmärkt. 2005-12-01

Mats L. Ibland missar man varandra av en eller annan orsak. Fint skrivet 2005-12-01

rebecca d mycket fint formulerad. en iakttagelse, självinsikt, sammanfattad i sista raden 2005-12-01

Neal Dina ord berör! (med tjock bläck) 2005-11-30

sol ännu ett litet underverk nådde solen! 2005-11-30

Roger Magnusson Ja så var det där med hur jag läser hur jag känner allt som du skriver om hur det känns så märkligt rätt även när jag inte förstår 2005-11-30

jahapp Ähmen shit....jag blir lika impad varje gång jag läser något av dig! 2005-11-30

Tony Hermansson Ganska korkat av mig att hålla med de andra grabbarna då det bara är kvinnliga kritiker på denna. Hhehehe... : D 2005-11-30

Tony Hermansson Kan inte annat än hålla med de andra grabbarna, du gör det igen.... Du är mästare att hitta meningar som stryper luft tillförseln. "försökte springa ifrån min frustration" japp thats me. "jag sökte ruset som (han) aldrig kunde ge" japp thats me. Redan här så får man svårt att andas, och då kommer, "Det var ju det där med hur jag kvävdes Hur jag andades hans syrefattiga löften" och då dör man. Så den sista raden läses från antingen himmel eller helvete. Ja så är det..... ; ) 2005-11-30

Charly Du gör det igen. Överraskar mig med en fantastiskt dikt! Tack! 2005-11-30