Klockan är 11.06. Man fiskar ett lik ur floden. Kommissarien kliar sig i nacken. Det här kan bli knivigt. Solens skiva är en härsken gul frisbee och får kämpa bakom diset.

Råkalla regnet lurar också.

Vit man med huva, eller kapuschong som man sa förr, joggande längsmed strandkanten. Han har ena handen i fickan, kramar en mobiltelefon. Ringsignalen är ett dovt vibrerande, inget mer. Han kan inte höra signalen ändå, bara känna. När han kom hem igår hade barnets kranium sprängt fram genom huden och fått fäste i takbjälken i kammaren. Den lille stirrade på honom, paralyserad i sin skräck. Moderns mjölk för länge sedan kallnad, modern själv jordad och begråten.

Man kan inte annat än drömma om hur livet i en annan kropp skulle gestalta sig.

Allt är panik. Dagarna som går. Den där lilla vackra varelsen inombords blir bara mindre och mindre, trots att den matas hela tiden. Hur nu det går ihop. Ingen som ser eller hör, minst av allt man själv.

Han hade varit ledig veckan innan och tagit med sig den lille på museum. Fast inte många ord blev sagda kände han på sig att det uppskattades. De hade ätit glass på en bänk i solen, då, innan den surnat. Solen. Glassen i solen. Han hade överväldigats av en vällande våg som mycket väl kunde vara kärlek när pojken återigen haft problem att sluta läpparna runt sch-ljuden.

Att leva är att hela tiden påminna sig om hur det är att gråta. Att aldrig släppa taget om den kunskapen. Allt annat förflyktigas.

Han vet förstås att modern aldrig kan ersättas; det är heller inte meningen. Hans egen kropp är nu universum, och den lille är Gud. Han är skapad, genom honom finns han till.

Klockan 13.44 upptäcker rättsläkaren en utbuktning mellan skulderbladen på den döde. Han överväger att ringa kommissarien som bett om att bli underrättad vid minsta antydan om att något inte stämmer. Det härskna gula ljuset ljuger inte. Han ringer.

Det vibrerar i fickan. Kommissarien står på polisbyggnadens tak. I fickan kramar han mobiltelefonen. Med ansiktet vänt mot himlen samlas maximalt med regn i ögonens silverskålar. Han vill få med så mycket som möjligt hem.

Den lille växer.