Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

avklädd

vi trädde inte över gränsen
men våra själar låg
förtöjda intill varandra
avklädda sårbart nära

sen somnade du med fjäderlätta andetag
pyttesmå svettpärlor på näsryggen
brunbränd och vacker

plötsligt slog du upp ögonen
och tittade på mig en stund
lugnt och stilla som natten utanför vårt fönster

en bit av mig slog följe med dig
när du gick ut i ny dag
den vandrar ännu i främmande länder
och hittar inget fäste


Fri vers av rebecca d
Läst 625 gånger
Publicerad 2005-11-26 19:29



Bookmark and Share

  Rublev
Underbart doftande dikt!

Men en liten rad känns inte färdig:
”avklädda sårbara nära”

”nära” tycker jag inte behövs,
det berättar du så fint i raderna innan.

Prövar med:
"avklädda sårbara"
eller "avklädda och sårbara"
2005-11-29

    ej medlem längre
Den här är underbar, fastande speciellt lför det första stycket, men hela är fin, bra!
2005-11-27

  Per Rydberg
Din känsla är närvarande i varenda stavelse.
Ingen sentimentalitet, bara ett gripande språk,
som talar till mig så starkt som bara orden kan!
2005-11-26

  Propella
*bara skakar på huvudet*

Din vackraste text, tror jag. Det sårbara, det längtande, det varma - allt finns där. Och din målande beskrivning av honom är fantastisk att läsa.

"sen somnade du med fjäderlätta andetag
pyttesmå svettpärlor på näsryggen
brunbränd och vacker"

Ja. Vackert.
2005-11-26
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d