Dimman lägger sig över minneslunden
daggen i gräset skälver
då prästen strör askan efter henne


En folksamling utanför kyrkan
möts efter en tids tystnad
för att åter ta ett farväl

Hans omfamning är varm men resten av honom bister
jag står rakt fram för honom
han slår bort sin hålögde blick och det glåmiga ansiktet


Det gör ont att se dig. Kan du förstå det.
Ditt fördärv. Ensam och ynklig. Din förlorade stolthet.


Mörka ögonkast från folksamlingen
tränger sig igenom hans ryggtavla och
träffar hans medvetande

Luften fryser och blir till isskärvor i mina lungor

Jag ser honom gå mot sin bil
armarna hänger lealöst ner
från de uppskjutna axlarna
längs med sidorna av hans kropp

Han fryser
fryser ända in i benmärgen
han vill skynda sig bort härifrån

Fumlar med bilnyckeln i låset
bort härifrån

tända på


Dimman omsluter