Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

låt mig bli den som försvann


ELLTIMOTEJALVAVIOL

FÖDD: när froststjärnor glittrade som vackrast

DÖD: när innanmätet ruttnade av motbjudande förakt

LÄGESBESKRIVNING: varhelst det är som mest besvärande, helst under feberlakan där blodet möglar mig tillfreds, mellan ångestmålade väggar drunknar drömmarna till klagovisorna från mina lemmar

INUTI: mögel, smuts, splitter, alltförmkt mat, rakblad (sväljer för att känna), spetsbands marodör, zackarias, likdelar, galla, groende död

UTANPÅ: valkar av förakt, motbjudande klåfingriga händer, oproportionerlig kubik formad kropp, saliv dregel och varbildningar smörjer in min möglande kropp i gall-liknande syra

OMGIVNING: tvingas medvärka i min periferi utan att de egentligen önskar, jag smutsar ner deras lungor sträcker mig efter deras händer, kräver deras uppmärksamhet, ruttnar och blöder ihjäl inför deras förskräckta ögon,

VÄNNER: om de bara sluppit betungas av mig, förlåt för att jag kräver er existens, vissa skulle jag verkligen kunna dö för, (även om önskan om upphörande gror i mig själv ändå) vissa hårdplast förpackningar hjälper till att förpesta mina oavbrutet monsterliknande försök till andetag

VILJA: vad är fri vilja? jag vill mkt men att existera förhindrar mina önskemål om framtid, totalstop. innanmätet överbemästrar min fria vilja och jag är endast en slav under illviljans krav

AKTUELLT: omgivnings önskningar om firande av min död (18-årsdag) kväver mig långsamt medan förväntningarna och förpliktelserna jäser inom mig, skolan är jag portad ifrån (för att jag inte får synas) men där lockar energiförbrukande i form av skrivkramp och spring runt i korridorer, jag förväntas finnas där även om jag inte önskas där, och allt det motsägelsefulla får mig att kräla mig själv förbi.. (och därmed möglar jag ihjäl i ensamhet i marodörens grepp hemmavid istället)!

FÖRINTELSELEKAR: låtsas att jag i snöänglens famn slipper att finnas, sjunger ikapp med joakim berg i hopp om att sången ska överta min själ och upphöra i kontrast med musiken. förbränner äckligheter så många gånger i veckan det bara går i takt med gympa ledarens skrik och energiska livs energi, jag dunkar huvudet i väggen och hoppas att substansen av en liknelse vid en hjärna ska rinna ur mig

MOTSÄGELSEFULLT: i och med min nalkande myndighets dag upphör mina avskräckande besök på barnspecialisterna i eslöv, och därmed blir jag frigiven från mitt fängelse och tillåten att utplåna mig själv utan övervakares protester (vuxenpsyk var tydligen inget alternativ) så alltså gror även rädslan om att jag inom kort slutar att finnas helt. hjälp, eller?

MINNE: jag tror mig minnas att jag lyckligt brukade springa ikapp med tiden när solen avsade sig ljusets kraft i horisonten när mina fötter bestod av stl.26? även att jag tyckte om glass, brukade klä timotej strån med smultron och hade ett favorit gosedjur vid namn: ”ekko” som var min trogne följeslagare genom spring-i-benen-saliga-bubbel-tid, även doppa fötterna i porlande bäckar och sjunga sommarvisor på gräsgrön matta när vädret inbjöd till det

TACKTAL: till barnen och folket, som förgyllde min tid då jag kunde uppskatta och glädjas åt er (det gör jag iofs tills sista andetaget men som sagt..) (framförallt an.kap.jos.akk.pet.nik.nin.jess.mar) till svartaskatten (truls) som förgyllde tre månader av mitt liv innan han avsade sig livetgåva och begav sig dit jag nu är påväg

SAKNAD: efter allt jag spolat bort som skymde den lockande dimmiga grusvägen som lett mig hit, allt jag försakade och inte tog till vara på (tack för att ni försökte ändå)

AV BETYDELSE: folket som minns mig som elli, elliboy, ell, ellviol, kröllebölle, elly, li, o.s.v - jag saknar er oerhört redan, jag saknar er så fort ni inte andas samma luft som jag. jag saknar er så att jag hysteriskt kan börja gråta nonstop i timmar, jag är oerhört tacksam över en sak med livet, och det är att jag mött er. tack för att ni förstod/inte förstod, för att ni gav mig närhet, ibland trygghet, kärlek (även om ja inte förtjänade allt detta..) och bara fanns inom räckhåll när jag behövde er. ni är värda mer än mina ord någonsin kan bekläda er i !!!!

SISTA ORD: förlåt för allt, tack för allt.




Fri vers av trasdocka
Läst 483 gånger
Publicerad 2005-11-28 12:33



Bookmark and Share


  ulli
"AV BETYDELSE: folket som minns mig som elli, elliboy, ell, ellviol, kröllebölle, elly, li, o.s.v - jag saknar er oerhört redan, jag saknar er så fort ni inte andas samma luft som jag. jag saknar er så att jag hysteriskt kan börja gråta nonstop i timmar, jag är oerhört tacksam över en sak med livet, och det är att jag mött er. tack för att ni förstod/inte förstod, för att ni gav mig närhet, ibland trygghet, kärlek (även om ja inte förtjänade allt detta..) och bara fanns inom räckhåll när jag behövde er. ni är värda mer än mina ord någonsin kan bekläda er i !!!!"

wow. Gillar speciellt detta styckte. Hela dikten berör mig. Lite lång dock. Kan känna att jag tappar intresset. Konstigt egentligen.. men så kände jag.. den berör ändå mig väldigt starkt. EN annorludna dikt. Det gillar vi.

ps- vacker du e.
2005-11-30
  > Nästa text
< Föregående

trasdocka
trasdocka