Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om tonårskärlek och dina fingrar längs min ryggrad

Det har gått fem månader
och kyssarna blir färre,
de ursäktande leendena fler och
när hennes mamma frågar om han ska vara kvar för middag blir svaret
”Jag har inte tid idag”
allt för ofta.

De har varit de finaste fem månaderna
och nu var de slut.
Hon vet att det är över redan på vägen dit.
Känner det i varje steg hon tar,
känner hur de blir tyngre och tyngre
för varje mikrosekund,
känner hur det värker i henne
i själen, i kroppen, i hjärtat.

De sitter tysta på hans nittiosäng
där de spenderat så många nätter tillsammans,
(så många nätter gömda i varandra)
och bestämmer att det tar slut här.
Det är hans beslut
men hon säger inte emot, vet att det inte gör någon nytta.
Citronfjärilarna som tidigare flugit runt i hennes mage
lägger sig på botten av magsäcken och stannar där,
som en död klump.
och stegen hem är så tunga
att hon måste stanna sju gånger på vägen och gråta,
bryta ihop.


På måndag i skolan säger dem ingenting.
Blickar möts men alla ord är slut,
utspelade.
Hon sitter tre bänkar bakom
och stirrar på hans händer i flera minuter.
Stirrar på de långa,
smala fingrarna som alltid passat bättre vid hennes ryggslut
eller hårt knutna runt skisspennor
än hållandes fysikböcker,
tomrummen mellan dem
där hennes egna fingrar passat perfekt,
fingerspetsarna som bara för en halv vecka sen
vandrat längs hennes ryggrad.


Det finns många sätt att komma över någon,
ett är att gå till biblioteket.
Man kan gå till biblioteket och dra ner böcker i en tygkasse.
Arga böcker, böcker om hat och svek,
Kung Lear på fem olika språk.
Läsa dem om och om igen,
hata och skrika på nätterna.


Hata, skrika och lära sig hela femte akten av Kung Lear utantill på franska.



I skolan fortsätter blickar att mötas
och hon minns hans gröna ögon sen den första kvällen
på en främmande altan,
minns ett paket gula blend och den stickande doften av smuggelsprit
blandat med sötman av smultronvin och förhoppningar.
Hon minns och hatar det faktum att han var så enkel att ramla in i
men alldeles för svår att ramla ur.



Det finns många sätt att komma över någon,
ett är att skriva hatbrev.
Hatbrev med meningar så hatiska
att de egentligen inte borde få skrivas ner på papper,
meningar så hatiska att de skulle kunna få vem som helst att gå sönder,
att detonera.
Några kan man skicka till honom men flest till Gud.

Man kan skriva tre brev till honom
och hata för att han lät alla kyssar bli handslag
och skriva 27 adresserade till Gud för att han bara såg på.



Det är måndag för sextonde dagen i rad
och hon gömmer sig under sängen och samlar tårar på burk.
Mamma frågar om hon vill ha mat
men hon äter bara pecannötsglass och mörk choklad.
Hon äter inte ens frukost längre.
Hon går upp så sent hon kan utan att komma för sent till första lektionen,
sover så länge som möjligt
för att slippa verkligheten så mycket hon kan.


Det finns många sätt att komma över någon,
ett är att minnas allt det fula.
Minnas hur odräglig han kunde bli efter tre öl för mycket.
Man kan minnas uppfällda toalettlock
och en obäddad säng. Komma ihåg hur dålig han var på att laga mat
och hur han bara hade strumpor i udda par.
Man kan minnas hans dåliga morgonandedräkt och hans för tunna armar
och hans grepp som man aldrig kände sig tillräckligt liten i.
Man kan minnas allt det fula och intala sig att det var allt han var


man kan minnas det fula innan man är redo att minnas det fina.



Det är den 23:e måndagen i rad och hon håller sig i bakgrunden.
Sitter tre bänkrader bakom och studerar honom.
Studerar hans nacke och formerna av hans rygg.
Hon studerar hans händer när de flyger över pappret han har framför sig.

Hon studerar, minns, går sönder.

Minns hur han för en knapp månad sen legat på hennes tonårssäng
och skissat av henne,
minns det sneda leendet han log varje gång han tittade upp,
minns hans händer som liksom lekte över pappret
(samma händer som bara en timme senare
vandrade längs hennes nakna kropp)

Hon studerar, minns, går sönder.




Det har varit måndag i exakt fyra veckor.

Men sen blir det tisdag. Den 29:e dagen är en tisdag
och det är soligt.
Hon äter två ostmackor till frukost och går till skolan.
Det är tisdag och hon kan minnas de finaste av händer
utan att det smärtar.

Hon sitter en rad bakom och han vänder sig om fem gånger,
han ler och hennes hjärta slår inte dubbelslag.
Hon måste dra händerna hela fem gånger
över sina fräkniga underarmar för att vara säker
på att hon inte har gått sönder.
(Det har hon inte)



Hon äter polkaglass för första gången
på mer än fyra veckor.
Minns hur de för 32 dagar sedan suttit i hans pojkrum
och delat på ett helt paket. Hon minns men går inte sönder.
Efter 29 dagar kan hon minnas och känna men inte få ont.


Det har gått 29 dagar och hon lämnar tillbaka Kung Lear,
skickar 27 brev adresserade till Gud och ber om ursäkt,
tre adresserade till honom och fem till sig själv.

Hon skriver fem brev till sig själv,
brev om det fina
och det som inte gör ont längre.
Det har gått nästan en månad
och hon minns hans smala fingrar
och hur hennes nackhår reste sig med beröringen av dem.
Hon minns fina kyssar
och smaken av smultronvin på någon annans läppar.

Hon minns och känner ingenting i tårna


eller i hjärtat.
I fem månader och 29 dagar kan det ha hoppat mellan maggropen
och halsen
(om och om igen)



I nästan sex månader kan hjärtat ha varit överallt,
men till slut så stannar det bara kvar där det var från början.




Fri vers av M.K. Jonsson
Läst 1170 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2010-10-23 00:10



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Wow. Jag är helt mållös. Bokmärkes!
2010-10-23

  malin...
Otroligt fint och det är faktiskt inte svårare och värre än precis såhär: "Hon minns och hatar det faktum att han var så enkel att ramla in i men alldeles för svår att ramla ur."
2010-10-23

    AD
hur bra skrivet som helst! och man kan inget annat än älska avbrotten i kursivstil.
2010-10-23

  Sikska
Wow vilken otrolig text! Känslosam och väldigt vacker, kan bara applådera och buga för din talang.
2010-10-23
  > Nästa text
< Föregående

M.K. Jonsson
M.K. Jonsson