och vi talar aldrig om oss

aldrig om var händer kan ta vägen
eller hur fingerspetsar kan vandra
eller hur många kyssar
man kan gömma
i gropen ovanför ett nyckelben



vi talar om poesi
eller om the strokes
men aldrig någonsin
om dina handflator vid mitt ryggslut
eller du och jag (aldrig vi)
i en trång nittiosäng i mitt flickrum


men jag överanalyserar
alla ord du säger
(och allt det du håller för dig själv)

jag överanalyserar och fantiserar
men måste inse
att ibland är ett par vassa axlar mot dina
ingenting mer än just det



så istället för att ringa dig inatt
raderar jag minnen och
intalar mig själv
att pojkar med
blåare ögon
och skarpare kindben

kan få mitt hjärta
att slå så mycket snabbare