hej gud
det är jag.


jag vill ha hjälp
svar
eller kanske bara förståelse

gud
är du där?


för
det finns någon spärr i mig
som bara säger ifrån
när jag kommer för nära folk



och det är inte
något läppar mot läppar som gör ont
det är inte någon annans händer i mina som skaver i mig
om nätterna
det är nog mera det där djupet

- kärlek
tror jag man brukar säga
(men jag kan inte ens säga det högt)
det bara ekar i mitt huvud
flera ljusår efter)


och jag önskar att han aldrig
sagt som det var

för gud
det var 3 ord
och 3 ord för mycket
(och jag tänker inte ens skriva dom här
för det bara skaver i själen
någonting som går sönder lite i mig varje
gång jag repeterar meningen)

och så är vi där
där jag alltid velat vara
(men utan all tussilagolycka
jag trodde vi skulle ha)
pirret i magen
blev en klump
stor och svart
bara stannar i botten av min maggrop
och bara gömmer sig
för verkligheten
(när det egentligen borde vara
jag som gömmer mig
men det vet väl du lika bra som jag, gud
att jag aldrig fått plats i min maggrop)



och så sitter jag här igen
(dränkt
i chips
och sorger)
räknar hjärtan som jag krossat under åren
(blått streck för varje
hål i mig
rött streck för varje hål
jag orsakat)
men det slutar bara
med en dimma
röttblåttröttblått
råttblott




och så blandar
sig allt i mitt huvud
som färgerna på pappret
oläsbart
ingen som ser vad jag tänker längre
ingen som vill se
ingen som kan se
och tålmodigt försöker jag lösa
ut allting igen
försöka få det
att make some sense
(det går inte)


så jag bara
släpper allt
som jag alltid gör
(som jag alltid gjort)

men det är nog
då jag mår som bäst, gud
när ingen riktigt vet
vad det betyder


men ska det verkligen vara så
alltså gud








varför känns
allting bara så mycket bättre
när det inte betyder någonting?