Iskalla händer drömmer om vantar
men trotsar kylan och gör snöbollar,
medan drömmen om vantarna seglar ner och landar
bland alla hundratals snökristaller.

Och jag grämer mig över att min nästipp blir kall,
fantiserar fram en näsvärmare
och kan inte låta bli att fnissa högt vid tanken .
Tanten med en likadan basker som mig
slänger en trött blick mot mig efter att hon hört mitt fniss.
Jag undrar om hennes händer någonsin drömt om vantar,
eller om hon fantiserat fram en näsvärmare.
När hon går förbi mig säger jag hej.

En rännil av kall snö rinner nerför min rygg
efter att de vantlösa händernas snöboll träffat min nacke.
Rädda ögon och ett:
”Förlåt, gick det bra?”
Jag nickar och frågar om han fryser om händerna.
”Nej, det går bra.”

Hans klarblå ögon är oskyldiga och har blivit vattniga av kölden,
och han blinkar till innan han vänder sig om och springer iväg igen.
När jag ropar efter honom vänder han sig om snabbt,
jag kastar mina vantar som jag köpt för 49.50 på H&M till honom.
”Ta de här!” ropar jag och ser hur hans händers dröm om vantar blir verklighet.