Dina långa, djupa andetag i ett knäpptyst rum.
Solkatter springer längs med väggarna
och jag vågar knappast andas.

Din bröstkorg lyfts och sänks under den blå skjortan.
Jag är som hypnotiserad
och tar mod till mig och viskar i ditt öra:
Vet du? Du påminner mig om vattenpussar.
Dina smilgropar träder fram och du säger
att du inte riktigt förstår men att det var fint sagt.


Dina långa, djupa andetag i ett högljutt rum.
Det springer inga solkatter längs med väggarna
men jag vågar andas.