Farfar hade många tatueringar på kroppen från sina unga år bland annat en i handen som kallades luffarprickar. De var tre och stod för orden:"äta, sova och skita"...om jag nu minns rätt.

Han vådasköt sin bäste vän vid en lomfågeljakt. Vännen dog men mötte Gud på dödsbädden. Detta gjorde så starkt intryck på farfar att han hamnade på knä i en skogsdunge på ön och bad Gud om nåd och syndernas förlåtelse.

Han blev bönhörd och blev aldrig mer densamme efter det. Han engagerade öborna och fraktade virke från fastlandet och byggde missionshus. Där förkunnades Guds ord av allehanda predikanter i en inomkyrklig rörelse vid namn Nordöstra Smålands Missionsförening. Han stod själv för söndagskolan.

Byggnaden finns kvar som öns samlingsplats med foton från denna tid då pappa står som söndagskolelev vid 10 års ålder i en stor barnaskara.

Farfar levde till över 80 års ålder och var aldrig sjuk i hela sitt liv förrän han på ålderns höst drabbades av muncancer. En riktig "kärngubbe" med andra ord.

Det bestående för mig vad gäller farfar var att han fick nåd att börja om än en gång i sitt liv och få ett förvandlat liv till nytta och gagn för andra.

"Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o, människa; ty vad annat begär väl Herren av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?" Mika 6:8