Jag är utsatt.
Fast jag sitter inne. Det känns faktiskt lite utesitta i vintervädret. Eller kändes.
Nu känns det bättre.

En hjälpare sa att det är bra att ha ventilerna vid fönsterna öppna så att luften ramlar ner på elementen för att där värmas upp och stiga till taket och orsaka strömmar och omlopp så att hela lägenheten blir mysig.
Den andra hjälparen sa att jo så fungerar det om ventilerna sitter ovanför fönsterna. Annars hinner inte luften reagera utan dimper rätt ner på golvet och glider omkring där och leker skridskobana. Runt runt, kallt kallt. Inte bra. Inte inomhus.
Han sa också att det är bra att det är lite självdrag så den mysiga turbulensen håller sej vid liv. Lite. Inte fullt flös under dörren, genom postlådan och alla ventiler ner till skridskobanan. En tredje hjälpare ska få hjälpa mej med det. Om jag inte gör det själv.
Vidare berättade hjälparen att han också har tofflor på sej hemma, att jag är utsatt som bor i en gavellägenhet direkt ovanför källarvåningen; där brukar det vara som mest kallt. Han sa att det fungerar lite som ett kylskåp, att väggarna drar åt sej min kroppsvärme där jag sitter inne, utsatt i min lägenhet. Man tillför inte kyla i ett kylskåp. Man tar bort värmen.

Den andra hjälparen sa också att han hade ställt upp termostaterna i alla element så nu får luften chans att reagera på upphettningen och dansa upp i taktrakten, cirkulera, titta ner på ett golv. Inte en skridskobana.

Och jag kan tapetsera soltorkade herbarium-blommor och diverse svettiga småkryp så att väggarna kan ta bort värmen från dem istället för från mej. Ska bara hitta tapeterna och de finaste flickorna som har sagt att de ska komma hit och klistra upp dem. Nu när jag kan räta ut mina stelfrusna armar ut ur alla filtar, duntäcken, yllesockar, mössor, halsdukar och stearinljus.